Semesterbloggen

Jag har ju egentligen semesterbloggledigt men ett litet inlägg måste jag göra ibland. I morgon bär det av till La bella Italia och där lär det inte finnas bloggmöjligheter, i alla fall inte för mig. Men jag måste dela med mig av en upplevelse från en dag på arkivet.

Scen forskarsalsexpedition onsdag eftermiddag:

Jag sitter i expeditionen och håller på att hjälpa en forskare och läsa svårtydd text då jag ser en äldre man utanför glasdörrarna. Han vinkar som för att jag ska komma ut. Jag ignorerar honom. Vill han något så får han komma in till expeditionen som alla andra!

Efter ett tag förstår han det och parkerar sig framför disken.

-Ja, jag har ringt hit men ni har ju bara upptaget (sägs med uppbragd stämma)

-Jaha, okej (ibland kan det ju ringa till en expedition så jag tycker inte att det är så mycket att prata om)

-Du! Det är inget ord! (här är han ännu lite mer irriterad)

-???

-Okej, det är inget ord. Har du slått upp det i en ordbok?!?! (mannen är röd i ansiktet av ilska)

-(Här drabbas jag av ett adrenalinpåslag som jag undertrycker) Det har jag aldrig behövt eftersom jag använder ordet ofta och vet vad det betyder. Vad var ditt ärende?

-Det är det värsta ord jag vet! Jag vill titta på kartor från 1600-talet.

-Jaha, över vilken ort?

-Veberöd

-Ja, jag ska söka i datorn så får vi se.

-Nej, jag kan ingenting om datorer!

-Nej, men jag visar dig.

-Jag vill bläddra.

-Det går inte. Vi har över 100 000 kartor och ritningar så vi måste ha ett söksystem.

Jag hittar en karta från tiden 1600-1700-tal. Men den är inte av intresse varför mannen lämnar arkivet lika arg som han var när han kom.

Det ska bli skönt med semester!

Summer wine

Rött vin är ju bra för allt så nu tar jag på mig denna uppstramande ansiktsmask och gör mig redo att möta sommaren. Hasta la vista babies!

UPPDATE!: Jag vill å det bestämdaste varna för denna mask! Tänk er doften av gammalt vin och konsistensen av snor...men lite uppstramad blev man allt :)

Morotsmannen slår till igen!

http://petraspetitesser.blogspot.com/2008/04/dagens-konstigaste.html

Obs att bilden är tagen i smyg helt i Janne Josefssons anda!

Vara vänner

I går var jag hos tandläkaren *inga hål*. Min tandläkare är inte bara tandläkare utan även min äldsta vän. Alltså hon är inte särskilt gammal, mer i sina bästa år, utan bara den vän jag känt längst. Hennes sköterska frågade "hur känner ni varandra då?". Då kom jag på att vi faktiskt känt varandra sedan vi var tre år gamla!. Vi växte upp på samma gata och har gått i samma klass sedan första klass och vi umgås fortfarande. Det är ganska fantastiskt. Men när jag tänker efter så är nästan alla mina vänner riktigt gamla vänner; en har jag gått i samma klass med sedan ettan, två sedan fyran, två sedan högstadiet, en sedan gymnasiet. Min yngsta vän har jag bara känt i åtta år. Vi är kollegor.
Jag har förstått att vi är ganska ovanliga som hållt kontakten så länge, men så har jag aldrig heller övergivit mina vänner när jag träffat killar/män. Något som många verkar göra, mannens vänner blir ens egna. Hos oss är det mer tvärtom.
Men en sak som är tråkigare är att det är så svårt att få nya vänner. Efter en viss ålder så är det nästan omöjligt. Därför är det så bra att blogga. Då får man bloggvänner :)

Utbildningsbloggen

För er som tror att skånska är EN dialekt...

Moment 22

Moment 22 i smördegsvärlden: jag städade ur frysen på gamla fastfrusna surdegspåsar och annat obehövligt. Då fick jag detta frustrerande besked av en (troligen) gammal paket smördeg:
"Minst hållbar till: Se minst hållbar till". Men det är ju det jag gör, damnit!

Det var bättre förr!

Original till en annons för söndagens mattinéföreställning på Imperial teatern (en biograf) i Landskrona 1922.

Surreal

Förresten så är jag en surrealistisk upplevelse rikare. I går på skolavslutningen i 1100-talskyrkan släppte den kvinnliga prästen loss i en egen tolkning av Timbuktus "Alla vill till himmelen". Det var nog allt för längesedan jag var i kyrkan senast.

Oj oj vad spännande...NOT

Jag känner på något sätt att jag borde vara intresserad av fotbollen, att det är liksom en synd att titta på eller göra något annat. Men jag kan inte fokusera.
Visste ni förresten att Zlatans sambo varit med i en uppföljare till Solstollarna? Och att jag i min ungdom sökte in till programmet...jag följde med en kompis också blev jag uttagen till en andra uttagning men inte hon. När Ola Ström frågade, samtidigt som han såg mig djupt in i ögonen och höll fast mina händer i ett hårt grepp: Kan du sjunga eller nåt? blev jag rädd och svarade Nej! och fick ingen roll Praise the lord!

Ser inte brösten väldigt stora ut till den lilla kroppen förresten?

Den blomstertid nu kommer

Idag var det dags för sonens första skolavslutning. Hela skolan i kyrkan. Det var trångt och det var långt. Bäst var killen i nian som själv, tillsammans med en klasskompis på gitarr framförde Red hot chili peppers Under the bridge. Rena rockkonsterten, folk applåderade och busvisslade. Också fick jag äntligen sjunga "Den blomstertid nu kommer" och "I denna ljuva sommartid" igen. Som jag har väntat på det! På nåder fick sonen sedan tillbringa resten av dagen på fritids. Personalen delade ut lappar där man uppmanades fylla i om man tänkte uttnyttja fritids skolavslutningsdagen och vilka tider. Jag fyllde i att Erik skulle vara där hela dagen med resultatet att inte mindre än tre lärare/fritidspedagoger förfasat frågade
-"Ni vet väl att det är avslutning".

-"Jodå vi tänkte vara med på den, men vi jobbar också och kan inte bara ta ledigt. Vi ska ju snart ha fem veckors semester"

-"Alltså det är iiiingen som kommer att vara på fritids den dagen, det är det aldrig!!"

- (varför delar ni då ut lappar?? tänkte jag)
Men sedan visade det sig att det ändå var en hel del barn från förskoleklassen som inte fattat att barnen ABSOLUT inte fick vara på fritids skolavslutningsdagen så de blev ett gäng stackars barn ändå. Shame on us!

Också lite bilder

Jag hittade kameran:

Packning i sista minuten

På flygbussen från Arlanda

Mitt fina hotellrum, litet men väldigt gulligt hotell

Anna i hatten

Camilla i hatten

Jessika i hatten

Linda K och Ankie

Stumpan

(Nästan) Hela gänget inför avfärd från Rosendal

De tappra få som höll ut till slutet! Vet inte varför jag hela tiden
tänker att det står Viking Line på filtarna.

Back in town

Nu är jag tillbaka efter två dagar i huvudstaden. Bloggträff. Mycket intressant och roligt. Jag tog lite bilder men såklart glömde jag kameran hemma hos mamma och pappa efter söndagsmiddagen. Men den enda mannen i bloggsällskapet filmade tydligen lite och vill man se bildbevis så kan man ju titta där. Det var roligt och konstigt att träffa alla bloggvänner i verkligheten men jag är mycket nöjd med att jag verkligen åkte dit.
Andra reflektioner: jag är övermodig som tror att jag kan gå två dagar utan besvär i mina fancy shoes. Jag har aldrig haft så ont i fötterna (utom den gången jag drabbades av elefantasis efter tre timmars traskande i trånga kängor i ett trettigradigt september-Rom med bästa väninnan K). Fast en äldre dam i flygstolen brevid berömde mina skor och sa att de var underbara :)
Jag hann med lite shopping också...en tröja från Urban Outfitters vilken föranledde mannen att utbrista: " Tror du inte att det är en fyrtioårskris" Hrmpf!
På planet frotterade jag mig med kändisar.
Tack söta Anna, Ankie, Camilla, Åsa, Jessika och Linda och Johnny för en bra lördag!

Nationaldagsfirande

Jag ärade nationaldagen med årets första dopp. I pool förstås, man är väl inte fakir!

Sommarens färg: Oumpalompaorange

Vad ni än gör. Använd inte Anne Hathaways brun-utan-sol...

Youtube är bäst - ingen protest!

Tema tre

Jag har inget direkt att blogga om och då kan det vara bra med lite hjälp. Sådan hittas direkt hos Camilla. Hon har kommit med den goda Knessetinspirerade idén att lista tre TV-serier man saknar. Here goes:

1. Ärliga blå ögon. Åååå så spännande den var! Den också lördagsgodiset till. Det saknar jag!

2. Kampen om Colorado - Som Familjen Machahan fast med indianer. Kommer någon ihåg Barbara Carrera som Clay Basket?

3. De fattiga och rika. Det blir bara serier från min barndom. Men det är de jag minns och tänker "Vad bra den var!" Och Falconetti, som var så spännande, elak och snygg :-O



4. Jag måste ha med en bonusserie: Huset Silvercronas gåta. Ett bra exempel på en serie som jag minns med nostalgisk förtjusning. Den var så spännande, hemsk också handlade den om mina favoritämnen; historia och resor i tiden. Jag såg om den för ett antal år sedan och man kan lugnt säga att den är märkt av tidens tand...1970-talet är så tydligt i serien. Och tempot! Man somnar ju. Suck!

Passupp (jag har vitsiga rubriker n´est ce pas!)

Min eftermiddag kommer att gå i skräckens tecken. Jag måste skaffa nytt pass. Och en nyhet sedan sist är att Polisen tar passbilden på plats...man får alltså bara en chans. Ser man ut som en skräcködla på bilden, vilket man garanterat gör, så är det bara att bita i det sura äpplet och leva med skammen i fem år. Och chansen att man blir bättre på nästa pass minskar i takt med att åren går. Suck! Vilken min ska jag ha...måste nog gå in på toa och öva in lite poser.

Arkivfynd

Klippark "Bromma flygplats", ur Allers 1957

Den här blev jag lite sugen på att bygga, så att jag hittar rätt när jag ska dit på söndag :)