En glimt från en arkivaries dag på jobbet:

Ring ring (det är precis innan lunch och jag är lite småirriterad)

- Hej, jag heter xxx och jag tänkte skriva en uppsats om Ronneby blodbad (sägs på norska)

- Jaha...(säger jag) Och vad ska jag göra åt det? (tänker jag) Och när inträffade detta blodbad? (jag har faktiskt aldrig hört talas om det, shame on me!)

- 1564 (!)

- Ja, jag tror att det är lite före vår tid men ring till vår andra depå. (Blekinge var ju DANSKT DÅ! Pucko! Tänker jag alltså, skulle aldrig drömma om att tilltala en kär forskare så).

- Jaha hej

- hej då (och ring aldrig mig igen)

Uppdatering: jag kunde ju inte låta detta vara en blind fläck i min bildning så jag googlade:
"Efter intagandet satte man igång med ett blodbad, alla stadens invånare, 2 000 barn, kvinnor och män höggs saklöst ned. Efteråt skrev den svenske kungen i ett brev: "ett väldigt mord, så att vattnet i älven var rött som blod utav de döda kroppar". Han skrev vidare att de hade kunnat sticka ner civilbefolkningen, som han kallade "fienderna'", "som en hop vilda svin''". De kvinnor som låg i barnsäng blev insvepta med sina spädbarn och kastade på bål. Mindre barn spetsades med spjut och de som inte utgjorde något hot släpades genom gatorna innan de dödades.
Efter massakerna plundrade hären staden och satte slutgiltigen eld på den. Erik XIV fortsatte till Kalmar och Klas Kristersson Horn samt Charles de Mornay lämnades kvar för att "röva, bränna och ihjälslå för fäfot från Åhus upp till Ronneby upp mot svenska gränsen allt levande, män, kvinnor och barn". Erik XIV tyckte nämligen "För det är bättre att ha ett öde land än ett fiendeland". "
Det var en dag på jobbet för Erik den XIV det! Jag är chockad!