Alltså, jag vet inte. Jag brukar se till att öppna ögonen för att eventuellt lära mig något jag inte visste eller för att välja nya stigar i livet. Men denna film tycker jag säger mer om fotografen än om djurens rättigheter. Jag blir nästan (men bara nästan, det är ju faktiskt fredag) lite arg. Och jag blir INTE vegetarian av detta. Vi ska grilla i helgen.
Vill du utveckla din ångestteori så läser jag gärna den.
Hur menar du "säger mer om fotografen"? Jag har ingen "ångestteori". Jag får bara ångest av grisar som slaktas under fruktansvärda förhållanden. Men alla är vi olika.
Jag förstår inte syftet med alla närbilder och mångfalden av dem. "Vidriga förhållanden" tycker jag inte går att applicera på denna bildsvit. 90% av bilderna är ju tagna EFTER att djuret avlivats! Därför blir jag nästan arg. Pratar vi om fruktansvärda förhållanden så måste vi väl ändå mena det som föregår stunderna före avlivning, inte efter.
Så jag tycker bildserien är missriktad, utan större funktion.
Slutligen anser jag mig vara öppen för diskussioner kring djurhållning och slakt i Sverige, men då på andra premisser.
Och så vill jag för egen del försöka bena ur hur mycket som verkligen är "vidrigt" när det gäller slakt och hur mycket som är mänsklig distansering från den ursprungliga och historiska näringskedjan.
Hur fort dör antilopen när lejonhonan sätter tänderna i strupen på djuret? Hur länge hinner gnun lida innan krokodilhannen med sina käftar har kastat den fram och tillbaka i vattnet?
De sista vildmarksfrågorna är bara tänkt som exempel på en naturlig ytterlighet.
Jag vill inte säga att jag tycker alla slaktförhållanden funkar bra, jag menar bara att jag tyckte bilderna var ett dåligt exempel.
Ja, jag la ut länken eftersom jag läste en artikel i Djurens rätts tidning. Och i den var fotografens arbete beskrivet och den innehöll också en hel del bilder. Jag skäms nu när jag säger att jag inte tittat på bildspelet själv. Jag tyckte det räckte med att läsa artikeln som fick mig att må riktigt dåligt (jag är mycket känslig för sådant) och orkade inte se bilderna igen...ville mer göra folk lite uppmärksamma på djurhanteringen. Men den industriella slakten, så som den utförs i svenska slakterier kan inte jämföras med "näringskedjan" och lejon som dödar gaseller. Den löpandeband princip som tillämpas, där levande grisar i väntan på slakt får se på hur artfränderna längre fram i kön hängs upp på krokar med blodet rinnande är INTE något naturligt eller försvarbart över huvudtaget. Det finns andra metoder att föda upp djur och att slakta. Ett exempel är Ängavallen i Trelleborg, tyvärr så är deras varor sällsynta i butiker.
Jag har tittat, fast jag slutade nånstans bland de döda korna eftersom det var så många bilder. Jag håller till viss del med Anna om att den skjuter bredvid målet. Det som får mig att ifrågasätta min köttkonsumtion är inte industriell hantering av dött kött, eller det faktum att blodiga döda djurkroppar ser äckliga ut. Utan hur vi hanterar djuren medan de LEVER. Därför blev jag mest berörd av bilderna på grisarna i väntan på slakt, ihopträngda nära sina döda kamrater och med panik i blick. DET var otäckt.
anna: Den ska finnas på deras hemsida men jag lyckades inte öppna den.
kajsa: Nej, det var lite väl många bilder av döda djur. Men om man såg hela bildspelet så var det även levande grisar som väntade på att slaktas brevid sina döda kompisar samt kor som ångestfullt väntade på att dödas. Jag tyckte att de bilderna var tillräckligt hemska i alla fall för mig och mitt samvete.
kajsa: Jo, jag vet att du såg dem. Min kommentar blev lite felaktigt vinklad. Men jag hade en diskussion med en väninna också och hon tyckte inte att de var hemska alls och jag tänkte nog på henne när jag skrev eller nåt :)
Det är lugnt :-) Hur som helst så funderar jag mer och mer på att bli vegetarian. Det lär inte hända inom en snar framtid, men längre fram är det inte omöjligt.
kajsa: DET funderar jag också på. Jag har försökt men jag tycker redan nu att det är så svårt att få till en fungerande veckomatsedel och hur kommer det då bli när jag är vegetarian...och dessutom vill äta GI-anpassat. Jag har i alla fall beslutat mig för att bojkotta griskött (för jag tror att de föds upp under sämst förhållande, de ser aldrig dagsljus, trängs ihop i trånga bås, stressas etc).
12 kommentarer:
Alltså, jag vet inte. Jag brukar se till att öppna ögonen för att eventuellt lära mig något jag inte visste eller för att välja nya stigar i livet. Men denna film tycker jag säger mer om fotografen än om djurens rättigheter. Jag blir nästan (men bara nästan, det är ju faktiskt fredag) lite arg. Och jag blir INTE vegetarian av detta. Vi ska grilla i helgen.
Vill du utveckla din ångestteori så läser jag gärna den.
Hur menar du "säger mer om fotografen"? Jag har ingen "ångestteori". Jag får bara ångest av grisar som slaktas under fruktansvärda förhållanden.
Men alla är vi olika.
Och varför blir du arg förresten?
Fotografen är duktig.
Jag förstår inte syftet med alla närbilder och mångfalden av dem. "Vidriga förhållanden" tycker jag inte går att applicera på denna bildsvit. 90% av bilderna är ju tagna EFTER att djuret avlivats! Därför blir jag nästan arg. Pratar vi om fruktansvärda förhållanden så måste vi väl ändå mena det som föregår stunderna före avlivning, inte efter.
Så jag tycker bildserien är missriktad, utan större funktion.
Slutligen anser jag mig vara öppen för diskussioner kring djurhållning och slakt i Sverige, men då på andra premisser.
Och så vill jag för egen del försöka bena ur hur mycket som verkligen är "vidrigt" när det gäller slakt och hur mycket som är mänsklig distansering från den ursprungliga och historiska näringskedjan.
Hur fort dör antilopen när lejonhonan sätter tänderna i strupen på djuret? Hur länge hinner gnun lida innan krokodilhannen med sina käftar har kastat den fram och tillbaka i vattnet?
De sista vildmarksfrågorna är bara tänkt som exempel på en naturlig ytterlighet.
Jag vill inte säga att jag tycker alla slaktförhållanden funkar bra, jag menar bara att jag tyckte bilderna var ett dåligt exempel.
Ja, jag la ut länken eftersom jag läste en artikel i Djurens rätts tidning. Och i den var fotografens arbete beskrivet och den innehöll också en hel del bilder. Jag skäms nu när jag säger att jag inte tittat på bildspelet själv. Jag tyckte det räckte med att läsa artikeln som fick mig att må riktigt dåligt (jag är mycket känslig för sådant) och orkade inte se bilderna igen...ville mer göra folk lite uppmärksamma på djurhanteringen.
Men den industriella slakten, så som den utförs i svenska slakterier kan inte jämföras med "näringskedjan" och lejon som dödar gaseller. Den löpandeband princip som tillämpas, där levande grisar i väntan på slakt får se på hur artfränderna längre fram i kön hängs upp på krokar med blodet rinnande är INTE något naturligt eller försvarbart över huvudtaget.
Det finns andra metoder att föda upp djur och att slakta. Ett exempel är Ängavallen i Trelleborg, tyvärr så är deras varor sällsynta i butiker.
Då ska jag försöka hitta och sen läsa artikeln. Kanske den ger mig mer.
Jag har tittat, fast jag slutade nånstans bland de döda korna eftersom det var så många bilder. Jag håller till viss del med Anna om att den skjuter bredvid målet. Det som får mig att ifrågasätta min köttkonsumtion är inte industriell hantering av dött kött, eller det faktum att blodiga döda djurkroppar ser äckliga ut. Utan hur vi hanterar djuren medan de LEVER. Därför blev jag mest berörd av bilderna på grisarna i väntan på slakt, ihopträngda nära sina döda kamrater och med panik i blick. DET var otäckt.
anna: Den ska finnas på deras hemsida men jag lyckades inte öppna den.
kajsa: Nej, det var lite väl många bilder av döda djur. Men om man såg hela bildspelet så var det även levande grisar som väntade på att slaktas brevid sina döda kompisar samt kor som ångestfullt väntade på att dödas. Jag tyckte att de bilderna var tillräckligt hemska i alla fall för mig och mitt samvete.
Precis! Jag såg dem, och som jag skrev i slutet av min förra kommentar, så var det just de bilderna som var tveklöst ruskigast.
kajsa: Jo, jag vet att du såg dem. Min kommentar blev lite felaktigt vinklad. Men jag hade en diskussion med en väninna också och hon tyckte inte att de var hemska alls och jag tänkte nog på henne när jag skrev eller nåt :)
Det är lugnt :-) Hur som helst så funderar jag mer och mer på att bli vegetarian. Det lär inte hända inom en snar framtid, men längre fram är det inte omöjligt.
kajsa: DET funderar jag också på. Jag har försökt men jag tycker redan nu att det är så svårt att få till en fungerande veckomatsedel och hur kommer det då bli när jag är vegetarian...och dessutom vill äta GI-anpassat. Jag har i alla fall beslutat mig för att bojkotta griskött (för jag tror att de föds upp under sämst förhållande, de ser aldrig dagsljus, trängs ihop i trånga bås, stressas etc).
Skicka en kommentar