Svinalängorna av Susanna Alakoski (ja, jag vet att jag är sen...)
Den här läste jag ut på två dagar och det betyder att jag är mycket förtjust.
Barndomsskildringen är fruktansvärd och fin på samma gång. Språket är konkret och realistiskt i början men blir mer och mer fragmentariskt och impressionistiskt allt eftersom förfallet i familjen accelererar.
Den får fyra bokmalar helt enkelt:
(Jag har inte tid att skriva mer. Jack i Lost har blindtarmsinflammation!)
12 kommentarer:
Ja, du är sen men inte sist. Vet en som ligger efter dig ;)
Jag hade aldirg läst den om det inte vore för att någon valde den i bokcirkeln. Den var bra och ledsam. Visar på en situaiton som är en realitet för så många barn...
camilla: Skööönt att veta :)
ankie: Ja, den gjorde ont att läsa.
Gillade den också. Så såg nog verkligheten ut för en del barn i området jag växte upp i.
smultron: Ja, tyvärr är det nog vanligare än man tror.
Jag ger den en femma. Älskar hennes språk, berättarstil och nakenheten och ärligheten......
Den boken måste jag alltså lägga till på listan ... Tack!
Då måste jag kanske läsa den ändå. Har hört så många som har blivit besvikna på den.
Jag läser också alla böcker långt efter alla andra. Jag fattar inte hur man ska hinna läsa allt i tid!;)
Jag tyckte den var så där jag... förfall var ordet! Fick mig att må lite dåligt faktiskt ;/
vadg: Ja, jag är lite snål med femmorna! Men bra var den :)
vera: Ja gör det!
sara: Nej jag har liksom en stor hög som väntar på att bli läst. Alltså som barndomsskildring är den hur bra som helst. Jag är bara glad att det inte är min barndom.
jessika: Ja, man mår inte speciellt bra av den, helst när man inser att massor av barn måste ha det som bokens Leena.
Visst är den bra. Fantastisk. Och jag visste väl att någon skulle få blindtarmsinflammation i Lost, förr eller senare... Och det är väl klart att det är doktorn som får'et!
kajsa: Ja, vilken tur då att det fanns en tant doktor också med på ön!
Skicka en kommentar