När man blir väckt klockan fem på morgonen och väckarklockan är ställd på halv sju då hoppar man inte upp ur sängen med ett milt leeende precis. Jag rycktes brutalt upp av ropen
"Mamma, Mamma"!
"Grrrr, ja vad är det?"
"Kom, kom".
Jag släpar min ännu inte vakna kropp in i sonens rum. Då säger han med ett oemotståndligt leeende
"Mamma, du har öppnat lucka fem och där var en liten pojke som ville sova i mammans säng. Du får behålla honom för alltid".
Irritationen rann av mig ganska snabbt måste jag erkänna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Åh, så gulligt. Jag blir alldeles rörd.
Ja, han har sina ljusa sidor den lille pågen :)
Man smälter ju i snöblasket ;)
*torkar en tår och känner den gosiga barnkroppen* Visst är det härligt att vara mamma!?
Guuud vad ungar kan vara underbara, du dokumenterar väl alla såna kommentarer? Man glömmer ju bort....
fröet: :d
pim: Jo, för det mesta.
pia: Jag bloggar om dem :)
Åh, härligt :)
GUd så sött!!!
GUd så sött!!!
En sån sötnos ... och charmör
smultron:Ja!
vdg: :)
camilla: ja, han vet vilka strängar han ska spela på...
Skicka en kommentar