Angst

Idag är ingen rolig dag. Jag ska hålla föredrag för 25 vetgiriga pensionärer, om kartor. Jag vill inte, någon som kan teleportera en valium till mig?

Göteborg here I come

För övrigt tycker jag att spårvagnar är läskiga. Och är det någon som vet hur man bifogar en biljett köpt via sms till en reseräkning?

Semesterbloggen

Jag har ju egentligen semesterbloggledigt men ett litet inlägg måste jag göra ibland. I morgon bär det av till La bella Italia och där lär det inte finnas bloggmöjligheter, i alla fall inte för mig. Men jag måste dela med mig av en upplevelse från en dag på arkivet.

Scen forskarsalsexpedition onsdag eftermiddag:

Jag sitter i expeditionen och håller på att hjälpa en forskare och läsa svårtydd text då jag ser en äldre man utanför glasdörrarna. Han vinkar som för att jag ska komma ut. Jag ignorerar honom. Vill han något så får han komma in till expeditionen som alla andra!

Efter ett tag förstår han det och parkerar sig framför disken.

-Ja, jag har ringt hit men ni har ju bara upptaget (sägs med uppbragd stämma)

-Jaha, okej (ibland kan det ju ringa till en expedition så jag tycker inte att det är så mycket att prata om)

-Du! Det är inget ord! (här är han ännu lite mer irriterad)

-???

-Okej, det är inget ord. Har du slått upp det i en ordbok?!?! (mannen är röd i ansiktet av ilska)

-(Här drabbas jag av ett adrenalinpåslag som jag undertrycker) Det har jag aldrig behövt eftersom jag använder ordet ofta och vet vad det betyder. Vad var ditt ärende?

-Det är det värsta ord jag vet! Jag vill titta på kartor från 1600-talet.

-Jaha, över vilken ort?

-Veberöd

-Ja, jag ska söka i datorn så får vi se.

-Nej, jag kan ingenting om datorer!

-Nej, men jag visar dig.

-Jag vill bläddra.

-Det går inte. Vi har över 100 000 kartor och ritningar så vi måste ha ett söksystem.

Jag hittar en karta från tiden 1600-1700-tal. Men den är inte av intresse varför mannen lämnar arkivet lika arg som han var när han kom.

Det ska bli skönt med semester!

På nya äventyr

Nu bär det av hit.
Göteborg...där har jag inte varit så ofta.

Ett möte i arkivet

Jag säger det igen; arkiv är roligt! Denna pikanta person mötte mig i morse när jag bläddrade igenom ett gammalt fotoalbum från ett privatarkiv. Släng dig i väggen Christer Lindarw!

What´s wrong with people

Vad är det som får män, gärna iklädda blåställ, att tro att de kan tilltala en hur som helst bara för att man är kvinna?

Scen: forskarexpedition
två män i arbetskläder stiger in genom glasdörrarna;

-Hallå, snäckan! Hur mår du idag då?
- Bra. Svarar jag korthugget, jag har aldrig sett männen förut.
- Ja, hon ser ju välmående ut, HÖ HÖ!
- Men nu blev hon chockad, HÖ HÖ! Hela tiden skrockar de självgott.
- Knappast, vad är ert ärende? (snörper i hop munnen och blir "svartnarförögonen förbannad")

Jag menar tänk er samma scen om det istället var en man som satt i expeditionen.

Mitt jobb - detektiv

Ibland så beklagar jag mig över mitt jobb men det har ingredienser som trots allt gör att det passar mig perfekt. Förra veckan så ägnade jag många timmar åt att försöka hjälpa en kanadensisk man att hitta sin enda (förhoppningsvis) överlevande släkting, en kvinna som räddades som nioåring från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Flickan evakuerades till Sverige och mitt jobb blev att försöka hitta så många ledtrådar som möjligt till var hon kan finnas idag. Det är sådana delar av jobbet som känns bra och som dröjer sig kvar.
Det gör att man lättare kan stå ut med den enerverande, ladugårdsdoftande forskaren som kommer och kräver att få fram alla handlingar som rör hans traktor...

En dag på jobbet

Några kanske undrar vad en arkivarie gör på jobbet. Det här gör vi. Balanserar högt uppe på en avsats för att kunna fotografera en hel karta över en pipeline tillhörande det Nobelska arkivet. Spännande och farligt. Människorna på bilden vill vara anonyma men den ena är aka Miss Fine ;-)

En glimt från en arkivaries dag på jobbet:

Ring ring (det är precis innan lunch och jag är lite småirriterad)

- Hej, jag heter xxx och jag tänkte skriva en uppsats om Ronneby blodbad (sägs på norska)

- Jaha...(säger jag) Och vad ska jag göra åt det? (tänker jag) Och när inträffade detta blodbad? (jag har faktiskt aldrig hört talas om det, shame on me!)

- 1564 (!)

- Ja, jag tror att det är lite före vår tid men ring till vår andra depå. (Blekinge var ju DANSKT DÅ! Pucko! Tänker jag alltså, skulle aldrig drömma om att tilltala en kär forskare så).

- Jaha hej

- hej då (och ring aldrig mig igen)

Uppdatering: jag kunde ju inte låta detta vara en blind fläck i min bildning så jag googlade:
"Efter intagandet satte man igång med ett blodbad, alla stadens invånare, 2 000 barn, kvinnor och män höggs saklöst ned. Efteråt skrev den svenske kungen i ett brev: "ett väldigt mord, så att vattnet i älven var rött som blod utav de döda kroppar". Han skrev vidare att de hade kunnat sticka ner civilbefolkningen, som han kallade "fienderna'", "som en hop vilda svin''". De kvinnor som låg i barnsäng blev insvepta med sina spädbarn och kastade på bål. Mindre barn spetsades med spjut och de som inte utgjorde något hot släpades genom gatorna innan de dödades.
Efter massakerna plundrade hären staden och satte slutgiltigen eld på den. Erik XIV fortsatte till Kalmar och Klas Kristersson Horn samt Charles de Mornay lämnades kvar för att "röva, bränna och ihjälslå för fäfot från Åhus upp till Ronneby upp mot svenska gränsen allt levande, män, kvinnor och barn". Erik XIV tyckte nämligen "För det är bättre att ha ett öde land än ett fiendeland". "
Det var en dag på jobbet för Erik den XIV det! Jag är chockad!