Hur vet man om man klär sig patetiskt för sin ålder? När börjar andra tänka; "titta på henne, i den åldern, patetisk!" När måste man sluta med minikjolar och platåskor (se nedan)?
Eftersom jag lider av svår åldersnoja (är det 40-årskris? tidig måste jag påpeka då eftersom det ju dröjer hela 1½ år dit...) så är det sådana tankar som har bosatt sig i mitt huvud.
Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och jag och en klasskompis passerade en kvinna i 40-50-årsåldern i korridoren och min klasskompis sa "Herregud, jag tycker verkligen inte att man kan ha en sådan färg i hennes ålder" (Färgen var lila). Jag minns att jag inte förstod vad hon menade, man kan väl ha vilken färg man vill! Klasskompisen var extremt välartad och skulle antagligen lämpa sig som illustration till "Fin flicka" i uppslagsboken. Men ändå...man vill ju åldras med värdighet. Men när ska jag börja?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
äsch då man ska ha det man gillar och trivs i, då ser man för det mesta fab ut. utom om man har dålig smak förstås ;)
Hittade just din blogg. Trevlig läsning. Återkommer gärna.
Lilla P
Dålig smak är också en vinnare;-)
Alltför många har alltför ängslig = bra smak i dag. Det är fullkomligt skrattretande att kolla in hemnet - är det samma lägenhet de kränger om igen eller? OK, det är kanske homestyling och inte folks "personliga" smak - men det är väl lika illa det. Ska man inte kunna köpa en lägis utan latteväggar och cremefärgade soffor och två liljor i en vas?
Jag tror jag måste bli färgblind eller nåt.
Trixigt. Själv är jag tillbaka till minikjolar (nåväl, lagom mini) och jag är ju också på väg bort från ungdomen... Det jag konstaterat inte funkar alls lika bra som när man var ung är det röda läppstiftet. Från att ha varit en ständig följeslagare så får det mig nu att åldras minst sju år instantly. När det gäller kläder så är jag mest rädd för att börja klä mig som en kulturtant. Stora fyraknatiga sjok i starka färger och med blaffiga smycken till. Säkert helt rätt för vissa, men det är inte jag liksom. Länge öeve den korta kjolen och de svarta strumporna!
Fyraknatiga? En felskrivning som nästan ser ut som en tanke. Hur suddar man? :)
Jag har haft samma funderingar. Vill inte se ut som en tant och men vill inte heller se ut som en tillkämpad tonåring. Min kusin är över 50, har långt hår, höga klackar och korta kjolar. På henne funkar det, hon har dels kroppen för det men även självförtroendet.
Ja du det är bara att sätta på sig hatten samma dag du fyller 40 Hahahahaha! NÄ allvarligt talat så tycker jag som Linda (äsch nu igen).
linda k: ja, det är ju jobbigt om man både är tant och har dålig smak ;-)
systrarna p. Hej, välkommen och tack!
cruella: Ja, det är verkligen otroligt med likriktningen på hemnet! Nästan löjligt så himla estetiskt korrekt, tror de.
Miss Fine: Men du, du är ju bara barnet och klär så bra i mini. Rött läppstift, suck, det slutade jag med ages ago ;-O
Det går inte att sudda då får man radera hela inlägget och skriva om, om man orkar och det gör man inte!
camilla: Ja, på vissa funkar det på något sätt! Själv har jag fått för mig att jag är för gammal för långt hår...
stumpan: Ja, jag får väl spana efter någon chic huvudbonad. Nej men jag tycker som du, förnuftsmässigt, men så drabbas jag av nojiga tankar.
Keep on rocking säger jag. Känn dig trygg med din egen stil, så tror jag att man "anpassar sig" när man känner att man själv vill. Du kommer väl ihåg Milanodamen som jag publicerade med lite påskstil? *skratt*
Allt som är eget är bra, billigt, dyrt, fult och fint, ja allt du känner dig bekväm i. Och till sist är det ju bara ytan, det innanför är huvudsaken:)
jessika: Milanodamen gillade jag :)
anna: Eget är svårt men eftersträvansvärt.
Jag vill ju säga som Linda, att man ska ha allt man gillar. Fast jag funderar själv på det där ibland, särskilt nu när 40-strecket närmar sig. Min lösning är att inspireras av personer som är lite äldre än jag, och vars stil jag diggar. Som min ex-chef, 52 år och smashing. Skulle kunna sno hennes garderob rakt av.
kajsa: Jag ska leta efter någon att inspireras av...
Skicka en kommentar