Jag läste i tidningen i morse, i ett av de otaliga reportagen från Almedalen (tar det aldrig slut?!), att Mona Sahlin hade tänkt till. Dels så gick hon ut och lovade 30 timmars förskola för föräldralediga och arbetslösa. Som hon säger:
"Ingen ska bestraffas för att man får ett småsyskon eller blir arbetslös."
Och vilket är nu detta otäcka straff? Jo, att tvingas ta hand om sitt eget barn...
Såklart ska inte bristen på dagisplats hindra någon från att kunna ta ett jobb så där kanske reglerna ska vara mer flexibla. Men varför är det samhällets uppgift att ta hand om barn vars föräldrar ändå är hemma? Förskoleverksamhet är inte enbart förvaring, det vet jag såklart, men barnen har ändå 15 timmars vistelse på förskolan då de får tillfälle att träffa kompisar och delta i pedagogisk verksamhet. Nej bygg ut akutsjukvården i Sverige istället så att den tar sig ur u-landsstadiet.
Ett annat uttalande som Mona nog har grunnat ett tag på att formulera var:
"Jag vill att vi bryr oss om varandra, sade Mona Sahlin. Inte för att jag är snäll. Utan för att det är modernt och solidariskt. Och för att det är smart."
Är det positivt att bry sig om andra för att det är modernt? Jag är faktiskt hellre snäll.
Visar inlägg med etikett Petra funderar. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Petra funderar. Visa alla inlägg
onsdag
Att åldras med värdighet :-O
Hur vet man om man klär sig patetiskt för sin ålder? När börjar andra tänka; "titta på henne, i den åldern, patetisk!" När måste man sluta med minikjolar och platåskor (se nedan)?
Eftersom jag lider av svår åldersnoja (är det 40-årskris? tidig måste jag påpeka då eftersom det ju dröjer hela 1½ år dit...) så är det sådana tankar som har bosatt sig i mitt huvud.
Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och jag och en klasskompis passerade en kvinna i 40-50-årsåldern i korridoren och min klasskompis sa "Herregud, jag tycker verkligen inte att man kan ha en sådan färg i hennes ålder" (Färgen var lila). Jag minns att jag inte förstod vad hon menade, man kan väl ha vilken färg man vill! Klasskompisen var extremt välartad och skulle antagligen lämpa sig som illustration till "Fin flicka" i uppslagsboken. Men ändå...man vill ju åldras med värdighet. Men när ska jag börja?!
Eftersom jag lider av svår åldersnoja (är det 40-årskris? tidig måste jag påpeka då eftersom det ju dröjer hela 1½ år dit...) så är det sådana tankar som har bosatt sig i mitt huvud.
Jag kommer ihåg när jag gick på gymnasiet och jag och en klasskompis passerade en kvinna i 40-50-årsåldern i korridoren och min klasskompis sa "Herregud, jag tycker verkligen inte att man kan ha en sådan färg i hennes ålder" (Färgen var lila). Jag minns att jag inte förstod vad hon menade, man kan väl ha vilken färg man vill! Klasskompisen var extremt välartad och skulle antagligen lämpa sig som illustration till "Fin flicka" i uppslagsboken. Men ändå...man vill ju åldras med värdighet. Men när ska jag börja?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
