fredag

R.I.P.

Erick Lee Purkhiser a.k.a. Lux Interior 1948-2009

Ett av min ungdoms favoritband: The Cramps. Jag minns när jag och min kompis Helena köade i flera timmar utanför gamla K.B. i Malmö för att som sjuttonåringar kunna komma in på konserten med 20-årsgräns som skulle vara samma kväll. Vi var utskickade att köpa förköp av tjejgänget, så slapp ju alla skolka från skolan. Det gick vägen och vi såg konserten med det legendariska New Yorkbandet.
Bandets ledfigur, Lux Interior, dog i går fick jag höra, min första tanke var "Oj, vad tråkigt att dö så (relativt) ung, det måste ha varit en överdos. Men han var ju faktiskt 62 år och dog av en hjärtinfarkt, inte helt ovanligt ändå i den åldern.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ah, ett av de vansinnigaste banden som någonsin existerat. Men jag älskade dem!

smultron sa...

Jaaaa!
Life is short
Filled With stuff
Dont know what for
I ain't had enough I learned all I know by the age of nine
But I can better myself if I could only find
Some new kind of kick
Something I ain't had before

Petra sa...

LIlla Blå: Ja, helt egna! Jag gillar dem fortfarande inser jag :)

smultron: Jag blev helt plötsligt sugen på att köpa Cramps på CD. Jag har bara gamla LP-skivor som jag inte kan lyssna på

Kajsa sa...

Fast ändå, 62 är way too young to die, även för en punkhjälte!