Jag läste "Tre små grisar" som godnattsaga för sonen. Versionen som finns i "Den röda barnkammarboken". I den så bygger de tre små grisarna varsitt hus; ett av halm, ett av pinnar och ett av tegel. Som alltid så är det bara huset av tegel som står kvar. I den här varianten så äter dock vargen upp de två första, mindre smarta griskultingarna. Jag blev lite förvånad och väntade på att han skulle kräkas upp dem eller något, men höll god min. Sagan slutade med att "Bror Duktig" klarade sig och så "levde han lycklig i alla sina dar". När jag slog i hop boken så sa sonen:
- Så är den inte sagan!
-Nehej, hur är den då?
-Ja, först så bygger den första grisen sitt hus av halm också kommer vargen och blåser i sönder det och då springer den lilla grisen till sin bror och flyttar in hos honom. Sedan så kommer vargen dit till pinnhuset också och blåser i sönder det. Då springer de två grisarna till sin storebror i tegelhuset och flyttar in där.
- Aha, så de klarar sig?
-Ja, det är väl klart. Jag hade inte levt lycklig i alla mina dagar om mina lillebröder hade dött!
SÅKLART!
18 kommentarer:
Klokt barn!
stumpan: ja, han tänkte som jag fast jag inte vågade säga det.
Och vi har en tredje variant, där vargen blir kompis med grisarna - han är bara missförstådd nämligen. Han flyttar in och de lever lyckliga i alla dagar. Lite curlingvarning kanske... Vet inte var den boken kommer ifrån, jag har INTE köpt den!
kajsa: Vi har också någon bok åt det hållet, när de ska på tivoli eller marknad eller något ditåt. Vargen är såklart bara elak för att han inte får vara med!
Din son verkar vara så himla gullig!
Ja, det var riktigt gulligt sagt. Sötnosen :D
sara: Ibland så :)
camilla: ja, liksom så självklart :D
Han har helt rätt ! :D
Mina barn har aldrig gillat sagan just eftersom två blir uppätna :(
vdg:Klok som en bok :)
jessika: Nej det är ju hemskt, jag trodde mer den var ungefär så som sonen berättade men ursprunget är säkert den mer brutala varianten.
I min gamla sagobok som jag hade när jag var liten klarade dom sig från vargen i grisens tegelhus. Sonen har rätt ;D
Du verkar ha fått tag på en barnförbjuden version ... haha
Klok son! En berättelse är ju sällan så enkel som en enda förklaring! :)
Liten son med stort hjärta!
vera: Den finns nog i många varianter, mitt historiska sinne säger mig att den grymma sagan är äldst, men jag kan ha fel:)
david: ja, det har han efter mamma ;-)
anna: Ibland så är det stort ibland inte :)
Folksagor ÄR grymma, originalen alltså. Dåtidens terapi. Barn skulle vara knäpptysta små vuxna och uppföra sig och utsattes för allehanda övergrepp vi aldrig skulle acceptera i dag. Folksagorna gav utrymme att leva ut grymma känslor.
Jag tycker det är mesigt med de omgjorda och faktiskt intrång i upphovsrätten!
cruella: Jo, jag vet att folksagor är grymma (är gammal etnolog). Själv så är jag mesigt vek och vill ha idel lycka:)
Upphovrätt är det nog svårt att tala om här efter som det just är muntlig tradition, svårt att identifiera upphovsmannen...
Just ja - etnolog var det:-) Upphovsrätt var mer ett skämt - men *känslan* är densamma som vid ett intrång. Fine med sockriga och lyckliga sagor - men varför inte hitta på egna istället för att stöpa om gammalt känt stoff. Särskilt somligt sentida som bara är för löjligt.
cruella: Jag har nog aldrig avslöjat att jag "är" etnolog. Men nu kom jag ut ur garderoben. Jo. det är svårt med "frisering" samtidigt så tror jag att de muntliga sagorna ändras hela tiden, de ändras sas med tiden och att vi idag vill ha lyckliga slut säger kanske en del om oss och vår tid :-)
Skicka en kommentar