Jag har hittat formen!

Efter att ha beklagat mig över min dåliga kondition och ork när det gäller löpning så fick jag ettt värdefullt tips här på bloggen: "spring lite långsammare". Ett självklart tips kan man tycka men jag tyckte ju redan innan att jag var en riktig snigel. Men nu har jag faktiskt hittat en rytm där jag inte blir dödstrött och orkar springa på riktigt länge (om jag får säga det själv). Nu ska jag bara börja lägga in lite intervaller då och då så att jag sakta men säkert kan bli lite snabbare. Men det är inget som lockar. Jag lunkar på i mitt meditativa (!) tempo och trivs ett tag till.

På senaste tiden har jag börjat sakna mitt tidigare hästliv och börjat leta efter lämpliga medryttarhästar. Men det går trögt. Ingen som har en fin liten häst i närheten av Malmö som behöver en extra människa?

Resten av veckan ska jag förresten tillbringa här, ska hålla föredrag om sociala medier :S (det lät som en bra idé när jag tackade ja någon gång i våras.)

Är inte kondition samma som kondition?

Mitt nya liv som löpare får mig att undra: kan man ha olika bra kondition beroende på vad man gör? När jag tränar dans eller aerobics (något jag tycker är roligt) så orkar jag nästan hur mycket som helst och skulle själv säga att jag har bra kondition. Även om den såklart dippar ibland. Men när jag springer så är det en utopi att jag skulle orka springa 10 km. Redan 5 km får mig att tappa andan. Och tiden, den blir aldrig bättre. Varför är det så? Jag plågar mig igenom två 6-7 km löprundor i veckan och tycker att jag borde bli bättre. Men det gör ont i fötter och ben och jag tappar andan. Aldrig har en minut känts så lång som när jag försöker mig på intervaller. Är löpning helt enkelt ingenting för mig? Tråkigt för det är samtidigt skönt att ge sig ut, enkelt att komma iväg. Men varför är det så motigt?! Ibland ser man två löpare komma avslappnat småpratande, som det verkar, helt utan ansträngning. Inte en chans att det skulle kunna vara jag!

Att löpa eller inte löpa :O

Ich habe angst! Jag har anmält mig till Topploppet i Stockholm den 2:e oktober. Tyckte när jag anmälde mig i somras att det var tryggt långt borta (ett resonemang som visat sig inte vara så listigt). Jag insåg senare (nu) att det kommer att bli svårt rent logistikmässigt. Jag har inte råd att spendera några större summor på en stockholmsweekend (en Londondito väntar längre fram) så jag får begränsa mig till en övernattning (gratis för bonuspoäng på Choice). Men då loppet börjar kl. 14 måste jag ta tåget från Malmö klockan sju. Och att ladda upp på tåg i fyra timmar inför mitt första springlopp, byta om på tågtoalett, äta en snabb lunch på Centralen, hasta iväg till Hagaparken (var?!?). Detta förutsatt att tåget inte är försenat för då är det liksom kört ändå. Ja...hur tänkte jag där? Det kan ha varit gratis sportbehå och en goodiebag som fick mig att slå till.

Det får nog bli avbokning.

Någon sa "Men spring iform-loppet i Malmö den 31/8 istället". Men hjälp! Det är ju om två veckor. Då hinner jag ju inte bli bättre, dessutom kan någon se mig. Iiiihhhhh.

En inställd träning är också en träning

En grupp pensionärer tränar kinesis

Jag vet inte vad det är för fel på min organisationsförmåga men jag hade totalt missat att det var föräldramöte igår. Jag fick alltså ställa in den omtalade kinesisen. Men när jag tittar på bilden ovan så gör det nog inte så mycket :)
Jag tog en liten kort löprunda och försökte lägga in några intervaller. Men jag hade räknat fel på tiden och fick hetsa till föräldramötet och sitta och eftersvettas bland de andra föräldrarna.

Ruggig runda!

Idag när jag gav mig ut på min planerade intervallrunda så sprang jag mitt in i ett otäckt morddrama. Hela stadsdelens invånare stod och tittade vid avspärrningarna men jag sprang snabbt vidare. Rysligt.


Jag läste i Iform att det mest effektiva sättet att bli snabbare är att springa korta intervaller så jag tog dem på orden, vem vill inte bli snabbare (också orkar jag inte springa långa intervaller utan att falla ihop). Jag sprang sex snabba (nåja) intervaller på 30-45 sek och det skulle enligt tidningen (står det i bladet så är det sant) vara tillräckligt. Resten av rundan småjoggade jag. En sak jag undrar är att när man läser i diverse träningstidningar (jag läser väldigt mycket tidningar) så står det alltid att man ska springa ett tempo där man kan föra ett samtal och i de snabba partierna så ska man bara kunna uttala enstaviga ord. Men i mitt normala tempo kan jag absolut inte föra ett samtal! Betyder det att jag springer för snabbt...eller att jag har urkass kondition?

Veckans träning

! Nu är det här en träningsblogg...var ska detta sluta...
måndag:vila
tisdag: ofrivillig vila, kan knappt sätta mig på en stol, än mindre gå upp för en trappa efter söndagens Body Pumppass på Sats Entré
onsdag: aerobic på Sats
torsdag: löpning 5 km
fredag:vila
lördag: löpning/promenad får se vad benhinnorna säger
söndag: PowerStep på Sats